|
Därefter var det dags för vår tredje förbokade destilleri-tur. Det var dags för Caol Ila! Nu var det undertecknads tur att få lite extra puls. Det kan berättas att detta är det klart största destilleriet på Islay. Det är ju dock inte så känt för gemene man - kanske beroende på att 98 % av produktionen går till blended-industrin. Men man gör ju ofantliga mängder, så det blir över till single malt också.
Hela destilleriet är automatiserat så det sköts ofta av bara en man. Totalt sett var det 10 anställda om jag minns rätt och så körde man 24 timmar om dygnet
Här träffade vi på den roligaste guiden på hela resan. En riktigt klurig gubbe som borde ha passerat pensionsåldern med råge. En underhållande tur med efterföljande provsmakning. Här handlades "Cask Strength"
(Högoktanigt raketbränsle på 55 %)
Torsdag 22/9
Dagen då det var dags att lämna Islay 9. Båten gick dock inte förrän på eftermiddagen så det fanns tid att slå ihjäl. Vi åkte ner till södra änden på ön där man kunde skåda stora klippor och mäktiga vågor.
Därefter åkte vi längs västkusten uppåt till Kilchoman som är ett alldeles nyöppnat destilleri. Till skillnad från de andra destillerierna så gör man här allting själv. Torv, korn, mältning och hela klabbet.
Destilleriet är dock så pass nytt att det inte finns något att smaka eller köpa ännu. Men det ska bli spännande när det kommer ut. Vi tog i stället en rekorderlig fika i deras café.
På vägen till färjan stannade vi till på Bruichladdich. Där råkade vi ut för den mest slipade försäljerskan på hela Islay. Hon ville tvunget kränga på oss ett helt fat, men vi provsmakade och sedan smet vi ut bakvägen.
Efter en tråkig och händelselös färjefärd ställde vi kosan mot Oban. Detta var en hyggligt stor stad med en helt annan puls än vi hade sett tidigare i Skottland. Inte alls mysigt men vi hade göj ändå…Nu hade vi inget nattlogi bokat så det var lite letande innan vi hittade ett ställe. Nu skulle sex man sova i tre dubbelsängar, men vi ordnade till det så bara Agerforz o Fernström delade kudde.
Vi övriga hittade andra platser att knoppa på.
På en bar under kvällen hittade vi något som måste betecknas som typiskt Skotskt. Detta utmynnade i veckans största garv. Om jag inte missminner mig så var det Fernström som hittade det först. På toaletten fanns det kondomautomat som innehöll McCondoms med Whiskysmak!
Detta möttes av stående ovationer varpå alla var ute på dass & handlade.
Då vi hade lite olika viljor om vad vi skulle göra härnäst så kom vi fram till att vi skulle dela på oss. Lasse skulle dra sig mot Glasgow för att flyga hem på lördag morgon. Agerforz, Fernström & Kores var inte sugna på att tillbringa så mycket tid i bilen utan dom ville åka direkt till Edinburgh. Jag och Skoglund ville norrut och titta på Highland. Sagt och gjort - men först tittade vi alla in på Obans destilleri. Här var det väldigt mycket mer "turistigt" jämfört med det vi sett på Islay. Inte så mycket och tillägga om detta - ett snyggt "Visit-centre" utan överraskningar.
Innan vi skildes ställde vi upp oss på den enda gruppbilden som samtliga är med på.
Sedan drog alltså jag och Marcus norrut. Vi hade egentligen inte bestämt vart vi skulle. Jag hade fått tips att "man måste se" västkusten norr om Oban för det är så otroligt vacker natur och det kan vi intyga att det var. Tyvärr var det molnigt, disigt & regnigt så utsikten kunde vara bättre men ändå.
Vi stannade till i Fort Williams och letade resetips på turistbyrån. Vi fann då följande..
Ni som har sett Harry Potter kanske känner igen järnvägsbron här intill.
Det var ett mäktigt bygge från början av 1900-talet
Efter detta spurtade vi österut mot Dalwhinnie. Där var det dags för mig att ta över ratten. Marcus var inne och provsmakade - blev imponerad och köpte en pava. Nu hade vi kommit ut på en riktig motorväg så det var bara två timmar till Edinburgh, så vi beslutade att vi skulle åka dit. Annars hade vi ju tänkt att knoppa över någonstans uppe i norr för att sedan ansluta med dom andra på lördagen. Men vi kände oss rätt så mätta på mäktig natur.
Med GPS & mobiltelefonens hjälp hittade vi det Bed & Breakfast som dom andra hade bokat åt oss alla. När alla var på plats parkerade vi bilarna tills det var dags att åka hem till Svedala.
Detta var ingen trevlig stad att köra i och det var stört omöjligt att hitta parkering. Dessutom var det enormt många P-Lisor och dom bogserade tydligen bort bilen direkt och den fick man sedan lösa ut för ca. 4000:-Sek = Vi lät bilarna stå.
Vi bodde relativt centralt så det var ingen match för dessa vältränade vikingar att använda sig av apostlahästarna.
Lördag, söndag 24-25/9
Nu var det kultur i dagarna två. Det tittades på slott, museum och i kyrkor. Edinburgh var på sina håll en mycket vacker stad, men ibland mest smutsig och grå (gissningsvis p.g.a. kolkraft).
Dom som vill kolla på snygga brudar ska INTE åka till Skottland. Jag hade inte sett en enda snygg tjej på hela veckan. De flesta var överviktiga med rött hår å fula tänder. (Den skäggigaste människan vi såg var tanten vi bodde hos första natten…)
Nåväl vi smet in i en Whiskybutik och där jobbade en jättesöt tjej. Hon var så klart svensk! Jenny från Falkenberg.
Vi hade ju också för avsikt att gå och titta på fotboll, med det visade sig vara slutsålt på den matchen som kunde ha varit aktuell.
Då fick jag en idé - Varför inte försöka komma in på sportbar och kolla på storbilds-TV och dricka maltdrycker. En hektisk jakt efter dylikt etablissemang inleddes. Det visade sig lite problematiskt.
Vi bommade vilken tid matchen gick och fick i stället se på rugby. Nåja, vi fick i alla fall i oss en hamburgare i supertungvikt.
Apropå mat Jag drog i mig en haggis så här i elfte timmen - Jag hade laddat för detta hela tiden och jag var väl förberedd på det värsta. Men jag blev väldigt positivt överraskad.
Det var jättegott
Ja go vänner- Fantasin börjar tryta så här på sidan sju eller var jag nu är. Det känns lite fattigt skrivet om dessa tre dagar i Edinburgh.
Måndag 26/9
Vi lämnade vårt Bed & Breakfast efter ännu en frukost bestående av ägg, bacon, feta korvar och rostat bröd.
Vi tog sikte mot Glenkinchie som låg en bit utanför staden. Där var lite avslaget och vi kollade runt i tio minuter och sedan packade vi in oss i bilarna igen för att dra oss mot Newcastle
Vi kom med färjan utan mankemang och sedan var det dags att krypa till kojs, återigen två däck under bildäck. Men nu var det bara att bita ihop tills vi nådde vårt kära hemland. Slutet gott.
Vi som var med på resan var från vänster Mats Agerforz, Marcus Skoglund, Peter Fernström,
Peter Kores, Mats Glamhed. Saknas på bilden gör Lars Vallin
|