Islay resa 2011 (klicka på bilderna för förstoring)
Var? Skottland, Islay och Edingburgh
När? 21-26 September
Varför? Dum fråga
Vilka? Marcus, Mats G, Peter F, Peter W, Fredrik, Lasse
Onsdagen 21 September
Träffas vi på Säve flygplats för ännu en resa till Skottland. Bara ett år sedan sist men ändå kändes det som för lång tid… Ryan Air tog oss över till Edinburgh ganska snart och väl där stötte vi på problem redan hos Hertz då vår bokade bil (med plats för sex personer och packning) inte fanns. Efter mycket om och men, byte och testning av bilar hit och dit hamnade vi till slut till Marcus stora förtret i en Ford (som han dock under hela resan rattade med bravur).
Första kvällen skulle vi till Tarbert för övernattning och Peter W satte in adressen i GPS:en och vi drog iväg. Vis av erfarenheter från de senaste turerna i Glasgow var vi alla mycket tydliga med att ”sätt inte kortaste vägen” då vi har för vana att köra rakt igenom Glasgow. Ingen fara säger Peter för han hade valt snabbaste vägen….
Iväg åker vi, på fina leder runt Glasgow. Inte genom stan här inte. Allt är frid och fröjd. GPS:en visar på bara 7 mil kvar. Vad fort det gick! Snart börjar Lasse känna misstankar dock om att havet ligger på höger sida om bilfönster, borde det inte vara till vänster? GPS:en konsulteras och vi kan ganska snart konstatera att återigen har vi gjort bort oss. Tarbert slutadress - ja.
Men vi (Peter….hmm) har lagt in rutten med färjeöverfart. Och just den färjan är inte bokad. Vet inte ens om den går på kvällen. Den går i alla fall inte från Tarbert dit vi ska.
Ok – nu är vi dryga timmen fel. Lika bra att stanna och käka middag. Efter lite letande hittar vi ett kanontrevligt ställe utmed A8:an där veckans första och enda Haggis beställs in av Mats.
Aningen försenade anländer vi till Springside B&B i Tarbert kl 22,30 på kvällen och välkomnas av Douglas Marschall. Ett bra ställe för £25 (han drog av £5 då vi inte tog frukost dagen efter).
Torsdag 22 September
Upp med tuppen och ombordstigning på färjan kl 06,30 för vidare tur till Islay. Som vi hade längtat. Port Ellen är stängt för ombyggnad så vi kör i land i Port Askaig. Då det är några timmar kvar till första turen svänger vi ner till Caol Ila som ligger alldeles intill färjelägret. Stängt för ombyggnad. Hela Caol Ila igenbommat. Dock var Peter W badsugen. Sagt och gjort, av med kläderna och i plurret. Inte alla som badat vid Caol Ila och kvar på land står fem imponerade killar och tittar på.
Peter W tar ett dopp vid piren utanför Caol Ila. Bilden till i mitten är under inseglingen till Port Askaig på Islay och till höger Fredrik utanför Caol Ila.
Vi tar oss vidare till Bowmore stad där vi bor hos Kate på Meadowside B&B. Även detta ett trevligt ställe för £30/person och natt. Kl 10,45 hämtas vi upp av taxin och sätter fart mot Ardbeg. Vi njuuuuter, äntligen framme känns det som. Insuper alla dofter, inspireras, drömmer oss bort, fotar högt och lågt. Peter är badsugen igen. Lasse vill bada vid Ardbeg men havet ser inte så lockande ut. Vi knallar in i Old Kiln café, slår oss ned och inväntar lunchen. Startar med varsin dram (fem Alligators och en Corry) och några Islay öl. Maten smakar bra.
Språkar lite med den underbart trevliga Jackie. Efter avslutad lunch tar vi in notan och ser att whiskyn saknas, påtalar detta för Jackie som säger att ”whisky har vi gott om, det kan vi inte ta betalt för” och fyrar av ett av sina härliga leenden. Islay hospitality!! Trevlig start på resan och vi kan inte dra oss till minnes att vi bjöds på så många drams senast vi var på Islay. .
Lunchen togs på Old Kiln Café, Ardbeg. Promenad till Lagavulin där vi bjöds in för lite oannonserad mkt trevlig tasting. Korn och torveldning på Laphroaig.
Efter Ardbeg vandrar vi till fots ca 1,5 km till Lagavulin för ett snabbt inhopp. Väl inne börjar Marcus språka med en ur personalen och hävdar bestämt att han har en flaska DE single cask hemma. Han får direkt mothugg och det slutar med att vi bjuds in för ännu några gratisdrams bakom kulisserna och vi diskuterar whisky, volvo, saab mm. En härlig stund att minnas. Ett par amerikaner var där också…. Återkommer till dem!
Därefter tar vi oss ut på vägen igen och halvspringer sista 1,5 km bort till Laphroaig där vi har en tur inbokad kl 14,00. En vanlig standard tur men ändå kul då det är första gången på Laphroaig. En riktigt trevlig tur blev det i alla fall då vi snubblade omkring i kornet, andades ljuvliga ångor, skyfflade torv och träffade på våra amerikanska vänner igen! Förföljer de oss? Vi fick inte komma in i lagerhusen utan det närmsta vi kom faten var ett test av lite new make. Ett fat var inte stängt så vi fick doppa ner fingrarna och suga åt oss det vi kunde. Yummy även det....
Efter avslutad tur satte vi oss i lugn och ro och bjöds på en tasting med i tur och ordning 10YO, 25YO, Cairdeas 2008 Feis Ile och Cairdeas 30YO. En mycket trevlig flight där det blev dött lpp mellan 25YO och Cairdeas 30YO. Med på tastingen var även våra amerikanska vänner. Efter avslutad tasting var Peter badsugen igen och denna gång var havet inbjudande nog för Lasse. Sagt och gjort, ut på de hala, vassa klipporna, av med kläder och i plurret. Kallt med uppfriskande. Kort på badpojkar med Laphroaig i bakgrunden. Undrar hur många vi delar den upplevelsen med? Ett enastående minne att ha badat i havet utanför ett av världens mest kända destillerier!! Sedan att en ur personalen påstod att hon fått gråa hår av att se två ”nakna” gossar bada i deras vik är en helt annan sak…
Spirit Safe på Laphroaig. Marcus provar Laffe New Make, Warehouse på Laphroaig följt av tasting och bad.....
På kvällen njöt vi en middag på Lochside Hotel med härlig utsikt över bukten. Under middagen kom en dam ur lokalbefolkningen fram till oss och frågade om vi möjligen var det finska gänget där två st sprungit nakna på hedarna????? Hmm, ”nej vi är från Sverige” svarade vi men undrade samtidigt om det egentligen var vår badtur som ryktesvägen omvandlats till nakna finnar på heden?
Därefter hamnade vi på hotellets pub med tillhörande Dart. Vinnare blev nog de flesta av oss någon gång under kvällen. Peter W må vara en taskig förlorare och en ännu sämre vinnare men jobbigast var nog Peter F. Man kunde riktigt se hur hornen växte fram när segern var nära.
Peter F visade sina Robin Hood färdigheter. Inte bara en, utan två gånger under kvällen. RESPEKT!!!!
Fredag 23 September
Kate serverar oss en finfin skottsk frukost på sin glasveranda bestående av ägg, stekt korv, black pudding, bacon, tomat, rostat bröd, flingor och kaffe/té. En sån frukost står man sig ett tag på… Kl 09,45 hämtar taxin upp oss och vi sätter iväg mot Bruichladdich och det egentliga syftet med resan. Nämligen att hämta upp våra 24 Ocotmore, The Beast som vi beställde senast vi var här 2005. En kraftigt rökig skapelse på hela 167 ppm.
Även här har vi en tur inbokad med Distillery Manager Allan. I väntan på honom bjuds vi på en dram. Bruichladdich är ett väldigt innovativt destilleri och stor del av deras aktiva sortiment finns både till försäljning och provsmakning i besökscentrat. Mycket trevligt! Strax får vi besked om att Allan inte kan ta hand om oss idag då han är ledig utan istället kommer Master Distiller Jim McEwan guida oss runt. Hoppas det är ok…. Ok? Jeez, det var mer än ok. En privat guidning av denna whiskyikon på hans egen hemmaplan kan inte bli annat än suveränt.
Jim visar sig vara en härlig figur, rolig och full av anekdoter. Han guidar oss runt och visar oss bl a deras två oumbärliga datorer: Två st snören som mäter mäter nivån i deras mäskkar. Han berättade hur en av de anställda en gång kom rusande in på kontoret och sade: -”Jim, vi har ett problem” Jim befarade det värsta…. ”Snöret har gått av”. Jim tittade förundrat på honom och svarade ”well, knyt en knut då” och så klarade de sig i ytterligare två år.
Jim McEwan visar sina två "datorer". Mats G i färd med att testa lite new make från Bruichladdich. Turistigt men ack så roligt var det när Jim döpte oss alla i New Make vilket gick till som så att han doppade sitt finger i New Maken och gjorde ett kors i våra pannor. Kul!
Bruichladdich är för övrigt mycket hantverk. Inga datorer alls i produktionen, remdriven kvarn och deras mashtun i gjutjärn har varit med sedan starten 1881. Även delar av mäskpannan är från 1881 och den äldsta opererande i Skottland.
Jim berättade också om tysken på en provning i Tyskland som väldigt ihärdigt krävde svar från honom när han skulle berätta vilket fat en viss whisky låg på. Efter mycket tjat hela kvällen svarade Jim ”när jag ligger i jacuzzin. Har en dram i handen. En cigarr i den andra. Tittar på VM i fotboll. Skottland leder med 6-0 över England. Tio minuter kvar av matchen. Heidi Klum kommer in och kryper ner bredvid mig”. Då ska jag berätta….
Aldrig med andra ord! Det scenariot kommer aldrig att inträffa. England går ju inte till VM! Skrattsalvor….
Sån var han, full av skämt och en härlig person. Vandringen avslutades med att vi besökte ett av lagerhusen, gick runt bland faten, klättrade upp i ställningarna och blickade ut över havet av fat. Mitt i havet fick vi syn på ett fat märkt med stor på lapp och på den stod det Alexandr Lukasjenko (vitrysslands president). Finsmakare minsann! Personalen klättrade upp i ställaget och samplade upp en flaska Black Art, Edition 01, 21YO till oss. Vilken känsla, vilken whisky, fantastisk, sex gubbar från Göteborg i lagerhuset med Jim McEwan, samplandes bra whisky (det var för övrigt den whiskyn tysken ville veta fattypen på och hemligheten är fortfarande bevarad). Tack Bruichladdich. Tack Jim.
Jim bjuder in oss i lagerlokalerna och hämtar lite Black Art Edition 1 som han bjuder oss på. En väl förborgad hemlighet är vilket typ av fat den ligger på. Endast Jim vet. På riktigt! I mitten en vy över Bruichladdich tagen från bryggan utanför och till höger lite söderhavs känsla i form av palmer som växte i trädgården som låg granne med Destilleriet.
Efter lite mer testing, fritt val som sagt och ett antal sorter provas, och inköp av några flaskor samt en keps till Fredrik tar vi taxi tillbaka (glömde nämna att vi språkade lite med våra amerikanska vänner på Bruichladdich som dök upp även här, nu är vi säkra på att de förföljer oss). En tur ut på byn, går ner till piren, käkar lunch på en trevlig liten restaurang, The Harbour Inn, och även här utsikt över bukten så är vi mätta och belåtna igen.
Eftermiddagen inleds med att vi släntrar in hos Bowmore distillery som ligger mitt i byn Bowmore. En riktigt turistfälla men även här härligt trevlig personal och vi tycker oss uppleva skillnad mot senast vi besökte ön. Vi bjuds på drams var vi än kommer. Inte var det så senast?? Vi går upp på deras övervåning, bjuds på valfri dram ur deras core-range sortiment, tittar på en film om Bowmore och bara fortsätter njuta. Efter avslutad film slår vi oss ner i några sköna fotöljer i deras showroom och njuter av både whisky och utsikt över havet. Vi testar bl a 21YO portwood och deras Maltmen Selection (som några av oss inte kunde motstå utan köpte några flaskor av).
Mitt i vår njutningsstund dyker helt plötsligt några välbekanta ansikten upp. Våra amerikanska vänner… Marcus får bl a tips om lite bourbon-sorter de tycker han borde testa. Kvällen bjuder på middag på kinakrog med medhavd alkohol då de inte har serveringstillstånd (helt ok att ta med egen dryck dock, de uppmanade t o m till det) och därefter ett pubbesök på Lochside hotel med obligatorisk Dart turnering.
Bowmore by night
Lördag 24 September
Vi tackar Kate för gästfriheten och sätter av mot färjan (där vi konstigt nog möter våra amerikanska vänner igen…) för vidare färd mot Edinburgh. Ett par underbara dagar på Islay är till ända. Längtar redan tillbaka faktiskt och undrar när vi kommer återse denna härliga plats igen. Så avslappnat, så härliga människor och fantastisk natur och whisky. Efter ca en timmes bilväg stannar vi i Inveraray för ett besök på Loch Fine Whisky. Den lilla byn visar sig vara riktigt mysig och vi strosar runt ett tag, stannar på den lokala puben för en öl, lunchmacka på ett litet bakery, köper lite presenter till de där hemma, stentavlor med keltiska symboler mm. Plötsligt när vi går omkring där på gatan vinkar några på oss. Hmm – våra amerikanska vänner…. Är det dolda kameran någonstans?
Lasse utanför Loch Fyne. I mitten en välförtjänt ölpaus i Inveraray och till höger Peter W och Marcus utanför Glengoyne
Färden fortsätter mot Edinburgh och på vägen hinner vi med ett stopp på Glengoyne. Tanken var att bara poppa in och kolla läget men det slutar med att vi hoppar på en tur med provning även här. Turen tar ca en halvtimme och är väldigt ”turistig”. Tjejen som guidade var trevlig och tydlig men hade inga kunskaper i ämnet för övrigt. Provningen efteråt var i alla fall trevlig där vi slog oss ner i deras tastingroom och avnjöt (fast de var lite för kalla och vi fick värma dem i glasen) Glengoyne 12, 17, 21 och deras Cask Strength. På deras hemsida beskrivs det som en ”in-depth tutored tasting. Relax and linger as we guide you through”. Nja, den guidade tjejen stod i princip bara och tittade på och ville hem såg det ut som. God whisky men en turistfälla utan dess like. Men något nytt lärde vi oss i alla fall då Glengoynes alla whiskies lagras på Sherryfat och det visste vi inte sedan innan.
Väl framme i Edinburg söker vi upp vår B&B Abcorn Guest House och välkomnas av Maria. Ett kanonställe på gångavstånd från Edinburgh city center. En tur på stan för lite mat och några öl på en pub fick avsluta lördagskvällen.
Söndag 25 September
Trevlig skotsk frukost innan vi beger oss ut på stan. En härligt solig höstdag väntar oss. Strosar omkring i stan, besöker allehanda affärer, besök på Edinburgh Castle, sätter oss ner i solgasset på en av stadens pubar och verkligen njuter några öl. En del shopping blev det också, några halsdukar, lite kilt-tillbehör, smycken, té, choklad och garanterat någon whisky också. Knallar vidare, hamnar på en ny pub. Viski hette den visst och skröt om sitt stora sortiment. Trevlig pub och bra utbud men de serverade i vanliga tumbler glas. Eh, ok??? För att vara en whiskypub har någon missat något.
Fredrik och Marcus njuter av en öl i solskenet på ett torg i Edinburgh. Lasse testar en trevlig wirre på Viski och Peter F har vansinnigt roligt åt oss andra.....
Tillbaka till Abcorn för packning av väskorna och kontrollvägning. Efter blundern förra resan hade vi denna gång tagit i viktmässigt och klarade galant vikten på väskorna, hade t o m plats över. Varför köpte vi inte mer whisky? Tillbaka till stan för en avslutande bit mat på en riktigt bra italiensk krog. Nu öste regnet ner och några få tappra grabbar avslutade kvällen på en pub med rugby på TV:n och ett par drams i glasen innan det var sänggång. En bra avslutningsdag på resan. Bara en sak som fattades – inga amerikanska vänner syntes till….
Måndag 26 September
Upp med tuppen kl 03,45 för transport till flygplatsen. Landade hemma på Säve kl 09,00 och snart var vi alla tillbaka på jobbet. Väl där satt nog vi alla och drömde oss tillbaka och undrade samma sak: När åker vi nästa gång?