Islay resa 2013
Äntligen dags igen! Fjärde gången gänget sticker till Skottland för lite välbehövlig rast och vila med intag av islaybris och torvsmak.
Sju rungande glada gentlemän träffades på Säve den 18/9 för att med Ryan Airs hjälp ta oss till Edinburgh. De sju samurajerna var Peter W, Peter F, Håkan, Marcus, Mats G, Jocke och Lasse. Två timmar senare gick vi ner för landning, kvitterade utan problem ut vår stora härliga bil med plats för både sju personer och åttioåtta resväskor. Jodå - shoppa skulle vi allt. Det är inte bara fruar och flickvänner som har svart bälte i shopping.
Bilen.... The Village Rest Puben i Tarberg Ett av rummen på Springside
Efter en god middag på The Village Rest i Luss vid Loch Lomond svängde vi några timmar senare in i Tarbert och förvåningen var stor. Hade vi kört rätt utan missöden denna gång? Jepp!! Tre tidigare försök hade vi upplevt allvarliga GPS-problem. Vi skyller alltid på GPS:en för övrigt. In med väskorna hos Donald på Springside B&B. £30 pund var. Ut på byn och inmundiga lite öl på den lokala krogen där storbildsteven är påslagen och visar Milan-Celtic. En härlig start på resan!
Torsdag 19/9
Upp med tuppen. Kl 06,00 sätter vi oss i bilen och styr mot färjelägret i Kennacraig. Kl 09,00 siktar vi Port Ellen genom morgondimman. Tyvärr ingen vacker inramning på inresan denna gång men man kan inte få allt varje gång. Efter en kort sightseeing tur i Ellen rattar vi (inte vi utan Mats G som följt med på resan och agerar chaufför med den eminenta äran) bilen mot Bowmore. Parkerar och en kort stund därefter har vi slått oss ner i Bowmores showroom och beställt in första omgången whisky. Till vår förvåning fick vi betala? Vad hade hänt med den goa gästvänligheten sedan vi sist satt här?? Det visade sig dock bara vara för några få sorter som var av det dyrare slaget. Allt annat var som vanligt gratis. Skönt...Bowmore Springtide blev nog våran favorit för ett gäng av denna slank med.
Bowmore showroom samt lunch på the Harbour Inn
Kl 14.00 anländer vi till Bunnahabhain där vi har en tour bokad tillsammans med Distillery Manager Andrew Brown. En tur vi sent skall glömma. Mestadels beroende på hans dialekt. I princip omöjlig att förstå. Även om Håkan gjorde sitt bästa för att få honom att prata långsamt så uppfattade vi kanske var tredje ord och nätt och jämnt fick vi ihop sammanhanget. Andrew tyckte själv dock att han pratade långsamt och tydligt fick vi reda på efter turen; - "då skulle ni hört mig på krogen med grabbarna". I vilket fall som helst tog han oss genom destilleriet och vi fick smaka lite vört också. Inte speciellt gott men ack så trevligt. Det ger en alldeles speciell känsla när man väl står där. Efter avslutad tur slog vi oss ner och han guidade oss igenom en provning bestående av Darach'Ur, 18YO, 25YO, Peated samt new make. Vi var hyfsat eniga om att 25:an var bäst (även om en del tyckte bäst om 18YO) men knappast prisvärd med sina modiga £199. Flera av oss gick däremot därifrån med en 18YO i handen. Peter W kunde inte hålla sig utan traskade modigt ner till piren och hoppade i plurret. Inte direkt förvånande beteende från denna herre. Desto mer överaskande var att Håkan gjorde slag i saken och hoppade i även han. Kul killar det där!!
Ett gott besök på Bunnahabhain med distillery manager Andrew Brown. Omöjlig att förstå... men kul hade vi och badades gjorde det...
Nöjda och glada checkade vi in hos Kate på Meadowside B&B. Återigen ett trevligt välkomnande och vi högg samma sängar som senast. Nästan i alla fall. Marcus och Mats fick sova hos grannen men frukosten intogs tillsammans. Senare på kvällen åt vi en bit mat på Lochside Hotel och avslutade i vanligt ordning kvällen på Duffy's pub med vår vän darttavlan. Killer stod återigen på menyn. Flera vinnare men Peter F tog nog ledningen....
Svårt att välja var det på Duffy's pub. Till höger frukosten hos Kate, en typisk skotsk frukost. Välbehövlig grund på resor som denna.
Fredag 20/9
Upp med tuppen. Inte planerat men Kate skulle till jobbet så ville vi ha frukost (vilket vi absolut ville) så fick vi sätta oss till bords kl 07,30. Fram med den sedvanliga skotska frukosten bestående av ägg, korv, bacon, black pudding, bönor samt kaffe/te och rostat bröd. Riktigt gott.
Vi tar snart bilen bort mot de tre stora destillerierna. Stannar till en snabbis på Laphroaig för de av oss som inte varit där förut (Håkan och Jocke). Köper lite glas och tittar runt samt känner oss som värsta japaner med kameran i högsta hugg. Rattar sedan några hundra meter bort till Lagavulin där vi snabbt och lätt snackar in oss i rummet som vi vet finns bakom shopen. Där bjuds vi på årets utgåva av Islay Festival samt även av förra årets (vilket skedde av misstag då tjejen i baren inte hade koll på flaskorna) samt även Lagavulin Jazz Festival bottling. Mycket goda whiskies och förutom glas även här slank det med flera stycken av nämnda utgåvor.
Laphroaig och Lagavulin. Marcus testar olika Feis Isle utgåvor inne på Lagavulin och undrar om 2012 el 2013 är bäst?
Ytterligare några hundra meter bort ligger Ardbeg. Skottlands vackraste :-) Här ska vi gå en Bog Off tour med Dougie kl 11. Detta visar sig bli resans höjdpunkt. Vi traskar iväg ut på hedarna, möter fåren och bara njuter. Efter en stund stannar Dougie och korkar upp turens första dram. En Still Young. Berättar samtidigt historien bakom den samt kryddar med historia om ön Islay. Turen fortsätter på detta tema. Dougie bjuder på Almost There, Reinassance, Ardbeg Day samt Ardbog samtidigt som han ger oss en kraftig historielektion om Islay, om dess kultur, histora och dess Lorder. En väldigt trevligt anordnad tur som inte alls var Ardbeginriktad utan handlade till allra största delen om Islay. Vi fick även prova på att skära lite torv samt inta lunchen vid en av Ardbegs två vattenkällor Airig Nam Beist och den andra är Loch Uigeadail. Här fick vi även hämta lite vatten direkt ur dammen och låta oss väl smaka. Himmelriket var i alla fall för undertecknad mycket nära nu. För att prata whiskyspråk så var detta en 100 poängare just i denna stund.
Bog Off touren på Ardbeg med guiden Dougie. Lunch med Ardbog vid Loch Airigh Nam Beist, även känd som Shelter of the Beast.
Turen avslutas nere på piren bakom destilleriet med en Galileo och sedan är det dags för bad igen. Peter givetvis men även Lasse och Håkan visar kalsongerna och hoppar i. 14 grader kanske. Brrrr men attans vad skönt efteråt. Det botaniserades lite i shopen, några glas inhandlades givetvis av bröderna Fernström som nu köper glas i parti och minut från alla åtkomliga destillerier.
Klockan är fortfarande bara eftermiddag så vi sätter nu kosan mot Kilchoman och blir även här bjudna på lite gott, tar en efterlängtad espresso i cafét men dessvärre har regnet nu kommit på besök (regn på Islay? Konstigt...) så någon tur ner till stränderna vi besökte senast blir det inte denna gång. Däremot öppnar det för ett nytt besök på Bruichladdich. Sagt och gjort, vi äntrade en halvtimma före stängning. När klockan närmade sig 18,00 och personalen ville stänga hade vi bjudits på ett antal fina drams och nöjda med bemötandet och gästvänligheten plockade vi återigen fram plånboken och köpte tillräckligt för att de skulle bli nöjda och glada även dem. Samt några glas till bröderna Fernström...
Seven sumits har nog alla hört talas om. Vår egen badare Peter Wells satsar nog i stället på Seven Distilleries. Han och Peter F tog glatt av sig kläderna och hoppade i badet på piren utanför Bruichladdich. Åskådare hade vi också. En skotsk gentelman modell äldre slog sig ner på en bänk en bit bort tillsammans med sin hund och tittade på spektaklet. Skyll inte på mig om svenska har konstigt rykte. Skyll på Peter W. Nåja - det var ju i alla fall inga nakna finnar på hedarna denna resa. Peter W har nu bara kvar Lagavulin att bada utanför innan han har fullföljt Seven Distilleries. En anledning så god som någon att återkomma.
Kilchoman showroom Utskikt från Bruichladdich Peter & Peter badar vid Bruichladdich Ok....?
Kvällen avslutas på Duffy's pub och mer pilkastning. Ställningen hårdnar. Peter W tar upp jakten, Peter F fortfarande i ledning och Lasse har svarta ögon. Inte en vinst (nåja - en ynka liten...) så långt ögat kan nå. Skulle behöva herr Agerforz som motstånd för att tända till...
Lördag 21/9
Vilken snäll värd vi har. Kate får sent på fredagskvällen reda på att vi måste åka tidigt. Färjan går redan kl 07 vilket gör att vi måste lämna Bowmore strax efter 06. Undrar om det finns någon chans till en frukostmacka frågar jag? Icke då - klart ni ska ha mat mina herrar! Hon fixar en full skotsk frukost med bacon, ägg och allt det andra klockan halv sex på morgonen. Full rekommendation till henne. Vi säger hej då och auf wiedersehen till Islay för denna gång. Några timmar senare svänger vi in i Campbeltown. Letar snabbt upp vårt B&B Earadale och checkar in. Earadale var för övrigt helt underbart att bo på. Moderna, sköna, stora rum med en superb frukost. Stark rekommendation även här.
Vidare till Springbank och Glengyle för en 2-timmarstur. Faktiskt en riktigt bra sådan. Guiden visade sig inte bara vara en snygg fasad utan hon kunden sin sak och pratade bra och tydligt samt kunde svara på de frågor som kom. Springbank var för övrigt en trevlig överraskning då de var betydligt mindre än vad vi föreställt oss. Ett av väldigt få destillerier som gör allt på plats, hela vägen till buteljering. I dagsläget procucerar de 150 000 liter om året även om kapaciteten ligger på 750 000. För att inte svämma över marknaden sade de, även om sanningen troligen är att efterfrågan inte är så stor just nu. Säkerheten var en annan överraskning. Ett litet enkelt lås till lagerhuset som inte skulle kräva mycket möda för att forcera. Några flaskor här och var inne i tappningsrummet - eget bruk om du frågar mig. "Provflaskor som inte innehåller whisky" - enligt guiden. Jo tjena....
Campbeltown stad var mycket större än förväntat. Springbank däremot var mindre än förväntat.
I mitten av 1800-talet fanns det i Campbeltown 34 destillerier och det kallades då världens whisky-huvudstad. Idag finns det bara tre kvar; Springbank, Glengyle och Glen Scotia. Campbelown är för klassad som egen region men det var nära att det inte blev så. Två destillerier var för lite för att vara en egen region och istället ville Scotch Whisky Association att Campbeltown skulle tillhöra Islands-regionen. Detta tyckte dock Springbank inte var bra så de köpte helt enkelt de gamla byggnaderna till Glengyle, öppnade upp ett nytt destilleri och voila så var den saken löst. Glengyle producerade för övrigt bara 33 000 liter 2012 och säljs under namnet Kilkerran för att inte blandas ihop med en Highland Vatten Malt med samma namn. Kilkerran prouduceras bara under en kort tid varje år och då med personal från Springbank.
Vår duktiga guide på Springbank. Loggan på Kilkerran och dess ursprung.
Kvällen avslutas på lokal pub med obligatorisk pilkastning. En rafflande avslutning där vi till slut fick en vinnare i form av Peter Wells på 7 segrar och delad andraplats mellan Peter F och Lasse på 6 segrar var. Årets Robin Hood blev återigen Peter F som satte en pil i pilen (för tredje gången!!!) och årets omgång tog Lasse som gjorde processen kort när han blev Killer och kastade ut sina motståndare på bara 2 omgångar.
The Commercial Inn i Springbank och allas vår egen Robin Hood. Till höger "provflaskorna". Innehåller ingen whisky....
Söndag 22/9
En dag i resans tecken. Vi lämnar Campbeltown efter frukost, styr bilen norrut. Lunchar och handlar lite i Inverary. Stannar ett slag vid Loch Fyne Whisky där ett riktigt härlig upptäckt görs. I skåpet hade nämligen några flaskor från Glen Fyne, ett destilleri som stängde 1923 och som inte räknas som "möjligt att dricka". De var dock inte till salu... Vågar inte ens tänka tanken på hur många tusen pund de hade gått loss på....
Frampå eftermiddagen anländer vi till Edinburgh och vårt B&B Abcorn. En rask promenad senare är vi mitt inne i stan, strosar runt lite, äter en härlig avslutningsmiddag på en italiensk restaurang med prisbelönt glass som efterätt. Köper några miniatyrer som vi korkar upp hemma i rummet samtidigt som vi packar och väger alla våra väskor. En perfekt avslutning på en perfekt resa.
Ovan: Loch Fyne Whiskies
Nedan: Glen Fyne ovärderliga flaskor, Edinburgh samt Mats som intar kvällens glassbomb
Måndag 23/9
Vakna vakna vakna! Klockan står på 04,00 och det är dags att ta sig till flygplatsen. Utan missöden landar vi hemma i Göteborg kl 09,00 och en arbetsdag står på schemat.
Och som vanligt när jag sitter och skriver det här så infinner sig alltid samma fråga. När åker vi igen?
Antal destillerier vi besökt i Skottland uppgår nu till 20 st, på några har vi bara stoppat in huvudet och fotat medan andra fått besök både en, två och tre gånger. Ofta flera gånger samma dag....
Ardbeg, Laphroaig, Lagavulin, Bowmore, Caol Ila, Bunnahabhain, Bruichladdich, Kilchoman, Oban, Glenfarclas, Aberlour, Mortlach, Glenfiddich, Royal Lochnagar, Glengoyne, Springbank, Glengyle, Loch Lomond, Dalwhinnie.
Vid pennan - Lasse
Slainte!
Kuriosa, detta är Crosshill avenue i Campbeltown. En gång i tiden låg här så många destillerier att värdet på whiskyn här var vida överstigande guldreserven i Bank of England.